Skillnaden ligger i bilens ombordladdare
Alla elbilar har en ombordladdare som omvandlar växelströmmen från laddboxen till likström som lagras i batteriet. Det är denna komponent som sätter den faktiska gränsen för hur snabbt bilen kan ta emot el hemma.
Exempelvis har många elbilar en ombordladdare som klarar upp till 11 kW, vilket är tillräckligt för att ladda 50–60 kWh under natten. Andra modeller, särskilt de med större batterier och längre räckvidd, erbjuder 22 kW-laddning, vilket gör dem betydligt snabbare att fylla upp även med ett stort batteri, men bara om husets elnät också tillåter det.
Ett konkret exempel.
En bil med 11 kW-laddare laddar cirka 5 mils räckvidd per timme. En bil med 22 kW kan då få upp till 10 mil per timme, förutsatt att din laddbox och elanslutning klarar trefas på 32A.
Exempel på elbilar med hög AC-laddkapacitet
- Tesla Model S (Long Range) - Kan uppgraderas till 22 kW laddning, men detta kräver en särskild hårdvaruinstallation som är kostsam. För hemmabruk är det sällan praktiskt, eftersom få hushåll har elnät som stöder mer än 11 kW utan förstärkning.
- Renault Zoe - Har 22 kW som standard, vilket gör den ovanligt snabb att ladda med växelström. Dock kräver detta en trefasinstallation på 32A/400V. Du behöver alltså kontrollera att ditt elsystem klarar det, annars går bilen ändå inte snabbare än vanliga 11 kW-modeller.
- Porsche Taycan - Erbjuder en 22 kW-ombordladdare som tillval. Men eftersom hemmaladdare i Sverige oftast är begränsade till 11 kW, kan den högre kapaciteten i praktiken inte alltid utnyttjas fullt ut hemma.
- Audi e-tron GT - Har liknande förutsättningar som Taycan, med möjlighet till 22 kW som tillval. I praktiken begränsar dock svensk elinfrastruktur ofta hemmaladdning till 11 kW, vilket gör att den extra kapaciteten kan bli överflödig om inte hemmet är anpassat för högre effekt.
Det är alltså inte bara bilen som styr hur snabbt du kan ladda hemma, även din elinstallation måste kunna leverera det bilen klarar att ta emot.
