Nya EU-krav (AFIR) på laddinfrastruktur

AFIR ska säkra en tillgänglig, pålitlig och användarvänlig laddinfrastruktur som håller jämna steg med den snabbt växande elbilsflottan. Men vad innebär det i praktiken och hur påverkas Sverige?

Vad säger reglerna?

AFIR ställer krav på att varje medlemsland ska ha tillräcklig publik laddkapacitet i förhållande till antalet elbilar. Det innebär inte ett visst antal stolpar, utan att den sammanlagda effekten vid publika laddstationer måste motsvara en viss nivå per registrerad elbil. För helt eldrivna personbilar (BEV) gäller minst 1,3 kW per fordon, medan laddhybrider (PHEV) omfattas med 0,8 kW per fordon. Det här är ett tydligt sätt att koppla utbyggnaden direkt till hur snabbt fordonsflottan elektrifieras.

Utöver detta innehåller AFIR krav på placering längs det transeuropeiska transportnätet (TEN‑T). Laddstationer för personbilar ska finnas minst var 60:e kilometer längs större vägar, medan tyngre fordon ska ha tillgång till högkapacitetsladdning var 120:e kilometer. Stationerna ska vara tillgängliga dygnet runt och erbjuda flera laddpunkter. Dessutom ska varje laddstation kunna leverera angiven maxeffekt kontinuerligt under minst 30 minuter, vilket kräver hög standard på både teknik och kylning. Detta är särskilt relevant för snabbladdare längs större leder och motorvägar, där tillförlitligheten måste vara hög oavsett väder eller belastning.

Vad innebär det för Sverige och branschen?

För Sverige innebär AFIR ett tydligt tryck att bygga ut inte bara antalet laddpunkter, utan också kapaciteten i varje del av systemet. Det påverkar allt från kommunal planering till vilka tekniska lösningar som väljs i fastighetsprojekt. Eftersom förordningen är direkt tillämplig krävs inga ytterligare beslut från riksdag eller myndigheter, det är redan gällande regelverk.

Trafikverket, Energimyndigheten och Naturvårdsverket ansvarar för samordningen, men det är laddoperatörer, fastighetsägare och lokala aktörer som måste omsätta kraven i praktiken. Det kan handla om att säkra tillgång till elnät med tillräcklig kapacitet, installera öppna betalningslösningar, och se till att laddstationerna erbjuder standardiserad information och är fullt tillgängliga även för besökare utan abonnemang.

För nya projekt blir det därför viktigt att tänka längre än bara första fasen. Laddsystem som kan skalas upp, uppgraderas och styras smart blir centrala verktyg för att klara kraven både nu och längre fram.

Laddning med fokus på användaren

En viktig del i AFIR är att laddning ska fungera för alla, oavsett teknisk bakgrund eller vilken bil man kör. Därför ställs krav på enhetlig märkning, realtidsinformation och möjlighet att betala med betalkort, utan krav på app eller registrering. Det ska vara lika enkelt att ladda bilen som att tanka fossilt bränsle. Regelverket lyfter också fram vikten av driftsäkerhet. Om en laddstation inte fungerar eller inte håller utlovad effekt påverkas inte bara användaren utan hela systemets trovärdighet. Därför blir underhåll, övervakning och tydliga kontaktvägar minst lika viktiga som hårdvaran i sig.

Man kan säga att AFIR är en signal om att laddinfrastruktur nu betraktas som samhällskritisk infrastruktur. För alla som planerar, bygger eller driver laddsystem innebär det ett nytt ansvar, men också möjligheten att ligga steget före i en omställning som redan är i full gång. Med rätt lösningar kan både tillgänglighet och kvalitet höjas till nytta för både användare och klimatet.